Initiativets innehåll

Vi, undertecknade röstberättigade medborgare i Finland föreslår, att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att vidta lagstiftningsåtgärder för att stifta en lag om dödshjälp och medicinskt läkarassisterat döende samt att legalisera dödshjälp och assisterad död i Finland.

Motiveringar:

Dödshjälp innebär att avsluta en persons liv med en drog injicerad i en ven på dennes egen begäran. Förutsättningen är att den som gör begäran lider av en dödlig sjukdom och upplever outhärdligt lidande i samband med det. Dessutom krävs att den som gör begäran är kapabel att fatta beslut som rör sig själv, det vill säga är behörig. Vid medicinskt assisterad död tar patienten själv (sväljer, öppnar infusionen) det dödliga läkemedlet.

Det grekiska ordet ”eu” betyder ”bra” och ”thánatos” är ”döden”. Dödshjälp är en bra död på finska.

Var och en av oss får möta och hantera döden och dess slutgiltighet under våra liv. En del av oss har redan i unga år fått bevittna hur en kär älskad, en garant för vår trygghet, plötsligt och oväntat gått bort, eller så gradvis brutits ned av en skoningslös och smärtsam sjukdom.

En lag om dödshjälp behövs för att erbjuda ett alternativ i livets slutskede för de av våra medmänniskor som trots god palliativ vård inte får tillräcklig lindring för sitt outhärdliga lidande.

Ett medborgarinitiativ som föreslog legalisering av dödshjälp öppnades på webbtjänsten Kansalaisaloite.fi senast den 7 november 2016 (KAA 2/2017). Den samlade in mer än 60 000 namn och gick vidare till riksdagsbehandling. Riksdagen avvisade initiativet den 4 maj 2018 och tillsatte en arbetsgrupp under Social- och hälsovårdsministeriet för att utreda lagstiftningsbehov gällande vård i livets slutskede och dödshjälp. Arbetsgruppen lade fram ett förslag till lagändringar gällande hospicevård, men kunde inte nå enighet om behovet av lagstiftning kring dödshjälp. Det innebär att eutanasilagstiftningen inte kommer att gå framåt i den nuvarande situationen.

Baserat på opinionsundersökningar stöder en klar majoritet av finländarna legaliseringen av dödshjälp och några av de politiska partierna har fattat partikonferensbeslut som kräver legalisering av dödshjälp. Vi anser att tiden nu är mogen för legalisering av dödshjälp.

De flesta som vill få hjälp att dö har långt framskriden cancer eller en neurologisk sjukdom. När lemmarna inte fungerar, andningen inte löper och det enda man kan göra är att ligga på sängen, stirra i taket och vänta på döden, är frågan: var är värdigheten och meningen?

I slutet av våra liv har vi inte självbestämmanderätt – det vill säga friheten att bestämma hur eller när vi dör. I ett civiliserat samhälle bör en människas individuella frihet också innebära att hon kan bestämma över sitt eget liv och ett behärskat slut på det när förhållandena blir omöjliga och livet enligt personens egen uppfattning inte längre är värt att leva. I en situation där en dödssjuk person absolut vill avsluta sitt eget lidande måste det därför vara möjligt att lägga större vikt vid självbestämmande, att respektera personens egen vilja.

Om ingen annan åtgärd eller behandling räcker för att lindra en döende persons lidande och personen upprepade gånger och frivilligt ber om att få dö, föreslår vi att dödshjälp tillåts i Finland i de situationer där följande kriterier uppfylls:

Ingen skall och kan inte fatta ett dödshjälpsbeslut för någon annan.
Patienten har rättskapacitet, är minst 18 år och kognitivt kompetent. En psykisk sjukdom eller en begynnande minnesstörning är inte ett hinder för att förverkliga dödshjälp ifall patientens förmåga att bedöma sitt tillstånd och fatta beslut om sin egen död bedöms vara tillräcklig.
Patienten har outhärdliga fysiska och/eller psykiska symtom, smärta och lidande, som inte avsevärt kan lindras ens med hjälp av terminal- eller palliativ vård och medicinska medel eller patienten inte accepterar användningen av dem, eller behandlingen orsakar ytterligare lidande för patienten.
Patienten lider av en obotlig dödlig sjukdom eller hennes lidande är resultatet av en olycka som orsakat bestående förändringar och döden skulle inträffa inom en snar framtid. Patientens tillstånd måste medicinskt bedömas som hopplöst, utan hopp om återhämtning.

Patienten har själv lämnat in en frivillig, övervägd och upprepad begäran om dödshjälp och beslutet har inte tillkommit som följd av yttre påtryckning. Begäran om dödshjälp kan inte göras av någon annan än patienten själv.

Läkaren har träffat patienten och om möjligt de anhöriga personligen flera gånger (minst 2 gånger) och diskuterat patientens situation, prognos och tillgängliga behandlingsalternativ. Läkaren och patienten har kommit fram till att dödshjälp/assisterad död är det enda och bästa alternativet för patienten. Läkaren har bekantat sig med journalerna för patientens aktuella dödshjälpssjukdom.

Läkaren har diskuterat patientens begäran om dödshjälp flera gånger och är övertygad om att patientens begäran är av bestående karaktär. Läkaren och patienten är båda överens om att det inte finns några andra meningsfulla alternativ för patientens situation.

Läkaren har konsulterat minst en opartisk läkare, som också bör träffa och bedöma patientens tillstånd personligen. Om patientens psykiska tillstånd anses förutsätta det begärs bedömning av en psykiater. Om det handlar om en patient med minnesproblem inbegärs en bedömning av geriatriker.

Läkaren utför dödshjälp enligt det på förhand överenskomna protokollet, är närvarande ända tills patientens död och är därefter skyldig att anmäla genomförandet av dödshjälp till det för ändamålet inrättade tillsynsorganet, till vilket hen ska inlämna detaljerad information om de skäl som lett till dödshjälpsbeslutet, patientmöten, rådgivande läkares yttrande, en redogörelse för genomförandet av dödshjälp och annan information om händelseförloppet på i lagen närmare preciserat sätt.

Läkare eller vårdpersonal skall inte vara skyldiga att delta i dödshjälp. Om läkaren vägrar utföra dödshjälp bör hen remittera patienten till en läkare som är redo att utföra det ifall kriterierna uppfylls.

Dödshjälp är för närvarande laglig i de europeiska länderna Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Spanien. Portugal, som det hittills senaste europeiska landet, godkände i maj 2023 också en lag som tillåter dödshjälp.

I Finland kan dödshjälp bedömas som drpå under förmildrande omständigheter. Juridiskt är läkarens ställning oklar. Som det ser ut för närvarande uppfyller dödshjälp kännetecknen för mord varför också strafflagen måste ändras i detta avseende. Att hjälpa någon dö är inte straffbart i Finland.

I Finland har det i åratal pågått debatt om rättfärdigandet av dödshjälp. Motståndarna till dödshjälp hänvisar ofta till den än så länge bara delvis genomförda palliativvården i Finland. Enligt dem måste palliativvården fås i skick innan dödshjälp kan komma i fråga. Det som gör det problematiskt är svårigheten att definiera när palliativvården är i tillräckligt bra skick.

Därtill är frågsn om också om och varför människor måste lida i våntan på att den palliativa vården bedöms vara tillräckligt bra. I de länder där en lag som tillåter dödshjälp är i kraft är även palliativvården starkt utvecklad. Utvecklingen i Finland har hittills hållit sig på retorisk- och rekommendationsnivå. Palliativ vård står ingalunda i konflikt med dödshjälp. Dödshjälp kommer i fråga när en person, trots palliativ vård, uttrycker sin upprepade frivilliga begäran om hjälp att framkalla sin egen död.

Dödshjälp motiveras oftast med mänskligt lidande och personens rätt att själv bestämma över sin egen död när hen lidande närmar sig döden. I den finländska patientlagen definieras rätten till självbestämmande som patientens rätt att vägra den behandling som erbjuds. Den positiva rätten att kräva viss behandling är inte definierad i lagen. Nu är det dags att lägga till rätten att dö till den döende patientens alternativ.

Förslag: att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att vidta lagberedningsåtgärder för att åstadkomma en lag om läkarassisterat självmord samt att legalisera dödshjälp i Finland.