Stefan Wallin i HBL Debatt: Valfrihet ska finnas inför döden liksom i livet
I livets slutskede handlar det inte om antingen palliativ vård eller dödshjälp. Det handlar om både och. Det ena utesluter inte det andra, skriver Stefan Wallin och ställer sig bakom kravet på en lag om dödshjälp.
Lika självklart som livet är för den levande, lika oundviklig är döden som avslutning på vår livsvandring. ”Elämästä ei selviä hengissä” – man överlever inte livet – tolkade Juice Leskinen (1950–2006) saken i en av sina många finurliga låttexter.
Som fria människor har vi nästan oinskränkt rätt att inom lagens ram själva hantera våra liv. Vi värderar individens självbestämmanderätt, valfrihet och livskvalitet högt. Vi inser att denna unika palett också långt handlar om frihet under ansvar. I denna visshet om livets spelregler strävar vi efter ett möjligast gott liv för oss själva och våra närmaste.
I den bästa av världar får vi efter ett gott liv en så kallad god död. Vi hör talas om gamla människor som ”somnade in stilla och fridfullt i kretsen av sina närmaste”. Det är säkert så de flesta av oss önskar att slutet ska gå till.